Direktlänk till inlägg 6 juli 2008
Minne
Minne
O blomsterfält! O gröna popellunder,
Som livets späda purpurknopp förgömde!
O silverkällor, vid vars rand jag drömde
Elysiskt bort min barndoms snabba stunder!
O tid av kärlek, hopp och tro och under!
Rikt över dig sitt frukthorn glädjen tömde. -
Att blott en dröm mig gäckade jag glömde
Och väcktes först av ödets vreda dunder.
Vem var gudinnan som ur nektarbrunnen
Mig dricka gav? - av snöglans lyste skruden
Och liljor virkade dess huvudbonad.
Gråt, min teorb! Astréa är försvunnen,
Ej tröstas jag förrän den kyska bruden
Jag åter famnar, salig och försonad.
Erik Johan Stagnelius,
född 1793-död 1823,
Svensk Poet.
--
Sitter ensammen på mitt rum, hör regnet slå mot mitt fönster utanför, sitter här ensam.. väntar?..
Snart är du här, 00.12 Ganska snart, min själ behöver dig och ännu mer min kropp. Den skriker efter närhet, din närhet!Icke, när jag död är vorden,sprids mitt väsen väl i jordenblott som fosforljus,element i jordens vara,fukt och flyktigt irrljus bara,icke mer ett jag?Men jag skall kanhända sovai en dröm av mörka, dovahalvmedvetna hågkomstljud,ljud likt forsars brus ...
